lovisaskenya

Vi började helgen med att leka lite med vår sköldpaddskompis!

'

'

Jag matar Hakuna eller Matata med banan!

'

'

Pyttan posar!

'

Sen träffade vi vår Kibera-kompis Kassim som kom till skolan! Vi intervjuade honom för vårt u-landsprojekt eftersom han bor i Kibera (slummen)! Han berättade jättehemska saker som att när prostituerade blir gravida föder de barnen och kastar ut dem på gatan...

'

Jag, Kassim och Pyttan!

'

I söndags åt jag och pyttan lunch med Adam och Rhain på en italiensk restaurang på Junction! Rhain ska åka till UK så vi kommer inte se honom mer här i Kenya! :( Så vi hade en sista lunch med dem och sen kom de till skolan för att säga hejdå till Ebba och Fanny!

'

Pyttan, Rhain, jag och Fanny!

'

CIAO CIAO!

Nu är jag tillbaka från min påsklovsresa till Rwanda! Det har varit den grymmaste resan någonsin och vi har fått uppleva och se jättemånga coola och intressanta saker!!

Vi var 9 st som åkte, 5 tjejer och 3 killar tillsammans med vår boarding-pappa Antoine! Efter 2 timmars sömn gick vi upp för att åka till flygplatsen där vi satte oss på ett helt tomt plan på väg till Rwandas. Efter en timmas flygresa landade vi i Rwandas huvudstad: Kigali. Rwanda och Kenya var helt olika på alla sätt och vis och Rwanda inte alls som man föreställer sig Afrika! Vägarna var städade och helt platta (det kändes nästan som att vi flög jämfört med Nairobis bumpy roads) och mellan filerna var det alléer med palmer som lyste av grönska. Och grönska fanns det mycket av, Rwanda var fyllt av kullar, berg och dalar, det var verkligen vackert! Det fanns också övergångsställen och rödljus som vi inte var helt vana vid från Nairobi!

Övergångsställe!

I år är det 18 år sedan folkmordet skedde och varje år har de en "memorial week", vi lyckades pricka in att åka dit exakt den veckan! Det innebär att många restauranger och alla ute-ställen var stängda, men det var samtidigt ganska coolt att få se hur det går till!

Den första dagen besökte vi en folkmordskyrka dit många Tutsier kommit för att be och söka skydd men de hittades och blev mördade, så man har bevarat kyrkorna precis som de var och radat upp dödskallar, höftben, id-kort på hyllor. Väggarna var täckta med upphängda kläder som människorna hade haft på sig. Alla blev helt förskräckta och verkligen intresserade av folkmordet, vilket var ganska bra för nästa dag åkte vi till folkmordsmuséet i Kigali. Bilder från kyrkan!

Kläderna som folk hade på sig! Och hålen från sprängningarna

Blodfläck på väggen som de mosade barn mot!

Pinne som de tryckte in mellan kvinnornas ben tills de dog!

Antoine tar kort på namnlistorna!

Vi är lite snälla donerar pengar!

Minnesvaka på en stadio (som vi tyvärr missade)

Muséet var indelat i 3 delar och den första var utomhus och bestod av olika stationer med massgravar, namnlistor på människor som varit offer, olika planteringar och skulpturer. Allt var genomtänkt och symboliserade något i Rwnadas historia! Inne i muséet fick man genom en berättarröst, bilder, texter, och småfilmer en bild av hela folkmordet, hur allt började, allt som hände, hur omvärlden reagerade och hur landet byggts upp efter.

Massgravar

Rwnadianer som ska lägga blommor vid en anhörigs grav

Rwandianer som sörjer en familjemedlem

Rose garden med olika sorter för att symbolisera alla individer som var offer för folkmodret. och en Kaktus garden för att symbolisera hur alla behövde försvara sig under tiden.

Namnlisor som aldrig verkade ta slut

Regler som alla hutuer behövde följa, tex de fick inte vara gift med en tutsie...

Djupt citat

Dödskallar från offren uppradade med ägodelar

Kläder som offren hade på sig

Tidningarna gjorde narr av folkmordet och ansåg det vara en sjukdom att vara tutsie.

Muséet vill plåga sina besökare genom att presentera och visa bilder på barn som blev mördade

Sedan satte vi oss i bilen för att åka 3 timmar norrut, mot staden Musanzi och lite närmare gorillorna! Den tredje dagen ringde väckarklockan 05.00, då vi snörde på oss vandringskängorna och åkte ännu längre norrut mot gorillorna! Vi fick lite briefing och delades in i 2 grupper (man fick inte gå mer än 8 st i varje grupp).

Guiderna!

Det stod att man skulle hålla ett avstånd mellan gorillan och oss på 7 meter, vi tyckte det lät fett nära men då visste vi inte vad som väntade oss...

Tillsammans med 3 guider och 4 fransmän började jag, Emma, Siri och Antoine vandringen upp på berget. Vi gick fört över åkrar som sedan övergick i en helt otrolig regnskog. Det kändes verkligen som att vi var med i Tarzan-filmen! Lianer hängde ner där vi gick och guiden längst fram gjorde vägen med en machete! Vi gick över stockar och stenar och broar över stup, de 60-åriga franska kvinnorna hade det inte helt lätt… Men det var lite spännande!

Antoine med en av guiderna i regnskogen!

Helt plötsligt gjorde guiderna tecken till oss att vara tysta och pekade bakåt, så jag vände mig om och såg en gorilla gå på alla fyra, och följde efter vårt led. Jag kunde knappt andas när vi fick trycka oss mot buskarna på sidan av stigen för att låta gorillan passera (0,5 meter ifrån oss!!). Vi lämnade våra ryggsäckar och vandringspinnar och fortsatte med bara en kamera i handen. Vi fick komma till en gorillafamilj på 13 gorillor, 4 av dem var bebisar, 4 honor och 2 hanar.

Första gorillan vi såg!

En hane var ”silver backed” alltså hade silvrig päls på ryggen som betyder att han är alfahanen i flocken. Bebisarna var huur gulliga som helst! De rullade runt i varandra som en enda stor hårboll och bara lekte! De andra satt bara ner och tog det lugnt och åt lite, och brydde sig inte över huvud taget om att vi stod där med kamerorna i högsta hugg en halv meter ifrån dem!!!!!

Bebisarna i en enda stor hårboll!

Så sjuuukt söta!!!

En mamma gosar med sin baby!

Bebis!!!

Händerna! Så sjukt lika våra! Naglar, nagelband, rynkor på samma ställe! Coolt!!

När vi stod och tittade kom det upp en gorilla bakom oss som tryckte sig emellan mig och Antoine så den rörde vid mitt ben!! Kändes helt sjukt! När vi stått och tittat på dem i 2 timmar var det dags att lämna dem ifred. Helt lyriska av att ha varit så nära aporna började vi gå neråt igen.

Lyckliga efter att ha sett aporna!!

Middag på italiensk restaurang, en av de få som var öppna eftersom det var sörjevcka

Dagen efter besökte vi ett barnhem som en vän till gorillakvinnan ”Dianne Fossey” hade startat. Det var jätteintressant och kul att få se det! Där blev vi oväntat bjudna på tea time!

Siri och Trine med varsin urgullig hundvalp!

Felix och Trine! Johan!

Tea time!

Tillbaka i bilen var alla helt uppspelta av allt vi sett och fått uppleva och alla bara pratade i mun på varandra och glädjetårar föll. En stund senare sov alla gott och vaknade upp några timmar senare i Kigali.

Sånt man ser på vägen i Afrika!

En lastbil hade fastnat i diket!!

Glada barn på vägen!!

På eftermiddagen skulle vi "se" Kigali. I Kigali finns inga vanliga taxis, istället har de motorcykeltaxi! Så vi hoppade på varsin och blev runtkörda i en och en halv timme i stadens alla olika delar! Sjuk frihetskänsla!

Wenne i farten!

Trine!

Emma =)

Linnea!

Hela Rwanda-gänget! Antoine, Wenne, Siri, Emma, Jag, Johan, Felix, Linnea och Trine! (Trines bild)

Sista dagen var vi och solade och badade på hotellet ”Mille Collines”. Det är det riktiga hotellet från filmen ”Hotell Rwanda”!

Några timmar senare satt vi på planet tillbaka till Nairobi efter en helt otroligt bra resa som jag aldrig kommer glömma! Jag kan verkligen inte fatta att det är jag som har stått och tagit alla de här bilderna och varit med om allt det här! Det har verkligen varit en av de bästa resorna och nog det bästa påsklovet jag någonsin kommer vara med om!!!