lovisaskenya

'

'

Första dagen började med att vi gick upp klockan 5 för att en timme senare sitta i bussarna på väg till berget. Efter två timmars kö var vi äntligen ute ur Nairobi och efter tre timmars bussresa till var vi framme vid Mount Kenya national park. Där gick vi på en riktig toalett för sista gången på 5 dagar och fick träffa våra bärare. Jag vi hade bärare, kändes lite mesigt när vi först fick höra att vi skulle ha det men jag kan säga att ingen hade klarat att bära sin egen väska hela vägen! Vi hälsade på våra kenyaner som vi skulle komma ihåg namnen på... Min hette Frederic Mutungungugnugaaa...ja, någonting sånt! Vi började sen vår första vandring uppåt! Efter 3 timmars vandring nådde vi det efterlängtade tältet. Men jag skulle inte ha längtat så mycket... så fort vi kom fram blev det kallt och började blåsa som sjutton. Vi satte på oss några lager av kläder till och hällde i oss några koppar te för att bli varma. Efter middagen kröp vi ner i våra sovsäckar och fick ligga tätt ihop för att hålla värmen! Mysigt! Men det var den kallaste natten i hela mitt liv! Jag låg och huttrade konstant och det kändes som att jag vaknade ungefär vart femte minut!

'

'

'

'

'

'

Vi väcktes klockan halv sju till vår ledarinstruktörens Cris pep-talk: Get up guys! Let's rock n' roll! Till frukost fick vi korv, bönor och det vitaste orostade toast-brödet jag någonsin sett! Men ganska gott just då! Sedan började vi dagens vandring. Vi gick ganska långsamt för att vänja oss vid höjdökningen. Tempot styrdes efter att vi skulle kunna gå och prata utan att vara andfådda. Vi gick men hade ofta sitting och standing pauses. Det kändes som att gå i Österrikiska alperna, solen sken och allt var jättefint och ganska härligt! Nu kunde vi för första gången skymta den snötäckta toppen långt bort i fjärran. Då såg det ut att vara peace of cake...

'

'

'

'

Tillslut kom vi fram till campet och introducerades för ORS= oral rehydration salt. Det var ett pulver som innehöll salter, mineraler och vitaminer som vi blandade med en halv liter vatten. Det smakade kiss! Men det var bara att dricka för annars skulle man inte klara det upp till toppen sa Cris. Där fanns också en lite bäck som vi kunde "tvätta" os i. Och det behövdes verkligen! I väntan på middagen lekte vi charader och andra lekar för att hålla värmen! Och direkt efter middagen var det kolmörkt och vi kröp åter igen ner i våra sovsäckar för en om möjligt ännu kallare natt än den förra!

'

Var ganska lik dag 2, vi gick upp tidigt, gick motvilligt upp våra varma sovsäckar, packade våra väskor och lämnade över dem till våra bärare. Och sen började dagens vandring. Ytterligare en dags långsam ganska härlig vandring. Vi underhöll oss med massa olika ordlekar, och allas favorit blev: "Jag tänker på en person..." och så ska de andra gissa genom frågor vem det var. Nu började många känna av höjden och få huvudvärk, illamående, yrsel och många hade skavsår, men jag mådde prima! So far so good! När vi kom fram till campet fick vi tidig middag och hade sedan genomgång inför morgndagen då vi skulle bestiga toppen! Sedan blev det en tidig kväll för att få några timmars sömn innan väckningen nästa dag.

'

'

'

Började klockan 02.00 då vi blev väckta av det dagliga mantrat: Guys! Let's get ready to rumble! Let's rock n' roll! Vi gick ut i mörkret och fick hälla i oss en kopp superäcklig gröt och några kakor. Det var inte det lättaste att äta vid den tiden på morgonen! Sen började den slutgiltiga vandringen till uppåt. Med varsina ficklampor (jag hade den grymma ficklampan från Helena och hennes mamma =) =) den kom väl till användning!) gick vi på led med tre meters avstånd mellan varandra i kolmörkret. Det var ganska fint faktiskt att titta bakåt på hela ledet! Det såg ut som ett Luciatåg! Vi såg månen gå ner bakom berget och det blev mörkare och mörkare ju längre tiden gick. Vi gick och gick, utan att se mer än den lilla pricken på marken som vår lampa lyste på. Händerna var kalla som isbitar och vi skakade av köld medan vi gick. Vi kom högre och högre upp och det kändes för luften blev allt tunnare och man fick andas djupare.

Efter en timme började flera må riktigt illa, spydde och ville ge upp. Men de fortsatte alla tappert med hjälp av kenyanerna som bokstavligen drog vissa upp! Jättesnälla!

Efter några timmar kunde vi äntligen se snön! Det var en sådan lättnad för instruktörerna hade sagt, att om man kommer dit, kommer man komma ända upp! Men ännu hade vi lång bit kvar.

Snart började det däremot bli ljusare och vi kunde nu släcka våra lampor. Instruktörerna ville inte ta några pauser men vi gjorde det ändå, ungefär varannan minut. Sista biten klättrade vi, och det skulle ha varit roligt om det inte hade varit för kylan, illamåendet och huvudvärken. Men tillslut nådde vi repstegen som ledde upp sista biten till toppen och äntligen var vi uppe!!!!!!!!!!!!! Vi klarade det!!! 4985 meter!! Det går inte att beskriva känslan när vi stod där uppe och såg ut över den helt fantastiska soluppgången och utsikten över alla berg. Vi gick fram till flaggan på toppen och höll i oss för att inte blåsa omkull. Vi knäppte några kort men var sen ganska sugna på att komma ner igen.

'

'

'

'

'

'

'

På vägen ner blev Ebba helt medvetslös, så flera kenyaner fick leda henne ner! Tur att vi hade dem med oss!! Det var superläskigt och jag var verkligen rädd men allt gick bra tillslut. Efter nedhalkande på rumpan för den branta backen (det var tur att vi inte såg hur brant det var när vi gick uppåt!) var vi äntligen nere vid tälten igen. Och då var Ebba helt vaken igen! Så skönt!

'

'

Efter att vi packat ihop våra saker och ätit frukost fortsatte vi gå, den här gången neråt, mot campet där vi tältat första natten. All den väg vi gått de senaste tre dagarna skulle vi nu gå på en dag! Men det var MYCKET lättare att gå nerför! På vägen mötte vi en av bärarna som höll på att dö för att han inte hade fått någon mat på 2 dygn! Så vi gav honom lite bröd, godis och vatten! Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram men tillslut gjorde vi det och den natten var hur skön som helst!

'

'

Vaknade vi någorlunda utvilade men fortfarande slitna efter gårdagen. Vi åt frukost, packade våra ryggsäckar för sista gången och började sedan den sista vandringen. Den dagen gick vi 2 timmar, Pyttan fick åka buss för att hennes skavsår var så grova. Och aldrig har jag varit så glad för att se våra bussar där de stod och väntade på oss att fylla dem! Men inte skulle våra lärare låta oss åka hem direkt, nej vi skulle stanna på ett ställe på vägen och äta lunch. Allt vi ville var att komma hem, men 4 timmar senare rullade vi in genom skolgaten!!! Aldrig har jag varit så glad att låsa upp mitt älskade rum! Att sen ta en halvtimmes lång dusch och få av allt dam som vi ovetande samlat på oss och äta en riktig middag var helt underbart!!

Nu har jag levt utan dusch, toalett, riktig säng och riktig mat i 5 dagar! Jag har i frusit, sett snö och haft vinterkläder på mig i Afrika! Sjukt! De här dagarna har varit sjukt coola och jag är så glad att jag klarade det men jag är inte så taggad på att göra om det! Just nu i alla fall...

'

'